Hemska skrik i natten

I söndags kväll var vi ute på en av Värmlands alla gössjöar med förhoppningar att fånga oss en fet gös.

Vi sitter kanske 50 meter ut på sjön 100 meter från en åmynning. Fisket är segt men vi har beslutat att köra ett tag in i mörkret idag. Övriga kamrater har åkt tidigare och jag och Robin var nu ensamma kvar på isen.

Mörkret kommer ganska snabbt och det är snart helt mörkt. Det går knappt att se skogskanten när natten omsluter oss. Månen är skymd av moln och endast lite stjärnor ger oss ledljus på sjön. Pannlamporna är avstängda för att inte förstöra mörkerseendet för mycket. 

Plötsligt hör vi konstiga läten inne i skogen, i höjd med åmynningen. Vi har sett och hört mycket djur och ljud i skogen men detta kan vi inte riktigt placera. Funderar på om det är en fågel eller en hund, kanske grävling. Sedan låter det plötsligt som att något dör. Som om någon trampar på en katt som i panik och dödsångest skriker. Vissa läten låter nästan lite mänskliga. Sedan blir det plötsligt helt tyst.

Jag och Robin kollar på varandra och jag säger tyst: Vad fan var det? Innan Robin hinner svara hör vi snabba fötter på isen. Likt tassar. Vi spanar bort mot åmynningen och ser en mörk siluett lämna skogen och komma i snabb fart mot oss. Fem meter efter kommer en till. Den andra är snabbare och de springer snart parallellt i riktning mot oss. De är näst intill bäckmörkt å vi kan bara se två mörka kroppar röra sig hastigt i mörkret. Storleken är svår att avgöra då vi inte har något att relatera till. 

I oförminskad fart närmar de sig och vi reser oss nu ur stolarna samtidigt som vi tänder pannlamporna. Jag funderar på vart jag har isbillen men ser att Robin redan greppat den. Pannlamporna är av ledtypen och har ingen som helst räckvidd, vilket jag är aningens bitter över just nu. Ögonen lyser i mörkret och skuggorna delar på sig hastigt. Den ena försvinner ut i mörkret utanför oss meddans den andra viker av in mot stranden. 

Ganska länge hör vi dem ute i mörkret på varsin sida av oss. De traskar av och ann utan att komma så nära att vi kan se dem. Vi fiskar i 20-30 minuter till innan vi konstaterar att detta är en sån dag när fiskarna inte vill vara med oss. Vi river spöna och beger oss mot bilen. Jag förbannar mig själv att jag inte hade med en annan lampa så jag hade kunnat få en bättre bild av djuren. När vi sitter i bilen på väg hem inser jag att pulsen fortfarande är ganska hög och man är lite mer vaksam än vanligt.

Hur mycket jag än hoppas och önskar så var det inga vargar som vi mötte på sjön. Av ljuden att döma var det första en räv som jagade och de hemska efterföljande skriken två rävar som slogs. 

Några minuter vid google och jag hittade de exakta ljuden och kunde lite besviket konstatera att räv var den rätta identiteten på våra kamrater.

För att höra de första ljuden när de jagade.
http://www.angelfire.com/ar2/thefoxden/faroffcry.wav

När de slogs lät det lite mer otäckt.
http://www.angelfire.com/ar2/thefoxden/greyfox_fight.wav

Ljudlänkarna muppar lite men kopiera in de bifogade länkarna i en egen webbläsare så går det bra.

Bilderna nedan är tagen vid ett tidigare tillfälle och tyvärr på djur bakom galler istället för i friheten.