Välmatad höstgris till Sebbe!

Storgädda!

Jag har nött en hel del i höst efter storgädda. Olika vatten, metoder och sällskap har avlöst varandra och många obetalbart trevliga och roliga timmar har spenderats på sjö och älv.
Fisket har visat sig vara svårt och segt många dagar, men det har ändå kommit upp en hel del fiskar som har känts varmt välkomna emellanåt. Många fiskar runt sju kilo har landats, några fiskar runt åtta kilo likaså. Jag fångade inte allt för länge sedan en fisk på 120cm som bara vägde 8,45kg. En mycket bra fisk, men vikten var ju inte där, alls. Tommys finfina 10+ i september var ett klart lysande ljus när höstrusket knackade på. Oktober visade sig dock från sin sämsta sida förutom 120cm-fisken och när Elis tog en kanonfisk på 9,41kg vilket gav hopp åt en annars ganska seg höstsatsning efter storgädda.

Igår kom så dagen som skulle ställa allt tillrätta, men det visste jag föga om när jag kvällen innan vacklade mellan att ta sovmorgon eller åka med Dan och Tommy ut i den bistra höstmorgonen dagen därpå. Jag bestämde mig sent på kvällen för att åka med, mest baserat på vetskapen om att ju fler fiskepass som genomförs, ju större chans att fånga en riktigt stor fisk.
Natten övergick till morgon och 07:30 satte alarmet igång och väckte mig bryskt ur en väldigt skön sömn. Med fiske på schemat är det dock inte så svårt att stiga upp.
Runt halvtiosnåret satt vi så i båten på fiskeplatsen. Mörtarna apterades på krokarna och placerades ut i vattnet, redo att göra jobbet lätt för oss som ”bara” håller i spöet.

Med många långdragna, sega, inte händelserika pass i bakfickan sitter man kanske inte på nålar direkt. Det är skönt väder, trevligt sällskap och man ser fram emot en dag med kaffedrickning, smörgåsätning (man måste bygga på smörgåsmagen) och en massa fiskesnack så klart. Det är kallt i vattnet och misstankarna om trögt fiske finns med i planerna från start.
Min mört jobbar på fint under flötet. Den simmar runt och täcker av vatten vilket känns som ett enkelt och lätt sätt att fiska på. Plötsligt försvinner flötet långsamt och misstankarna går först till att mörten simmat fast i vegetation eller liknande. Jag väntar någon sekund men slår snart av baitrunnern och spänner försiktigt upp linan lite. Spötoppen knycker lite ibland men det känns mest som om mörten försöker simma loss från något den fastnat i.

Jag håller försiktigt spänd lina och känner snart lite tyngd som försiktigt drar i linan.
Jag tror stenhårt att en liten snipa tagit min fina mört och gör motvilligt ett bestämt mothugg.
Det känns inte tungt och det knycker lätt i spöet. Fisken kommer med snällt men håller sig väldigt lugn, något som ofta talar för lite större fisk. Fisken har simmat med mot mig men inser snart att något inte är riktigt bra, det är dags att lägga ”tyngden på dalskidan” och stånga ner i djupet. Gäddan blir nu alltså något helt annat än en snipa. Jag går från att först ha vevat hem den som en liten pinne, till att försöka bända upp den som en vattenfylld sopsäck från botten.

Jag lättar något på den hårt ställda bromsen och fisken som gått och stångat tungt börjar göra seriösa försök att ta sig från området runt båten. Fisken som nyss var på ena sidan av båten, där jag befann mig, var nu på väg under båten mot andra sidan båten.
Det 12 fot långa spöet bugar djupt och jag har inget val än att följa med så spöet nästan bockar sig runt båtens skrov och tittar farm på andra sidan. En klar överdrift men jag hoppas poängen framgår, SPÖBÖJ deluxe! Fisken tröttnar ganska snart i det kalla vattnet men spänner sig så det nästan är omöjligt att pressa upp fisken till sidan av båten.

Precis onåbar ligger nu gäddan i ytan och jag jobbar febrilt för att dra in den närmare, 12 fotsspön är bra i många fall, men i just detta önskade jag mig ett några fot kortare.
Dan ser först av alla hela fisken när den närmar sig aktern och utbrister –”Det är en tia, lätt!”
Jag skymtar en otroligt hög fisk som glider utom räckhåll igen, gäddfrossan börjar tillta!
Jag får återigen kämpa med den långa karpstickan, och till slut glider gäddan in närmare båten igen. Dan fattar tag om uptracen och drar in gäddan till ett bestämt och stadigt gälgrepp.
Fast fisk! Gäddan läggs på avkrokningsmattan och krokas loss utan problem, den sitter knappt fast i krokarna vilket känns bra, men vilken tur att den inte släppte under fajten!
Gäddan är kanonfin, riktigt hög och inte så lång. Det är nära till land så fisken säckas vid båtsidan och transporteras sakta in till grundare vatten. Fotogrejer, våg och mattan görs redo och fisken mäts först till 114cm. Ner i vågsäcken och digital-Samson visar att den väger 11,18kg. Fy fan va skönt!! Årsbästa med ett drygt kilo och andra 10+:arn för året är säkrad!
Dan tar några fina bilder och gäddan släpps snart ut igen, hon är väldigt pigg och simmar snabbt ut i det kalla vattnet. Glädjeskutt och glada tillrop ekar över vidderna, lyckan är gjord!

Snart ligger isen och Team Mosbricka kommer att försöka lura upp fler och större gäddor genom den. Det är bara att hänga på!

// Sebastian Wiman - Fisheco
www.fisheco.se