Första ismetepasset för året avverkades igår. Det brukar varje år utan undantag förläggas riktat mot gädda, men i år blev det istället gösen som levde farligt. Klockan kvart i sju hade alla deltagare klämts in i bilen tillsammans med isborrar, pulkor, ismetespön till vansinne och etthundrafjortontusensexhundrasjutiotvå korvbröd. Dan hade för säkerhets skull sagt till alla att ta med extra av denna vara… Turligt nog fanns det korv också, och kaffe, litervis med det svarta guldet som räddat så många kalla dagar på sjön.
När vi kom fram till sjön låg dimman tät och solen hade ännu inte hävt sig över horisonten för att upplysa världen, och tyvärr hade nattens envisa snöande belagt isen med ett decimetertjockt vintertäcke. Vi slog upp lägret strategiskt och började gå kors och tvärs om varandra. Alla hade vi olika idéer om hur vi ville fiska och alla gick i sin egen värld och småmuttrade undertiden hålområden markerades ut med ett kryss eller en något pubertalare symbol. En bra borr, en mindre bra borr, bara att köra så isflisorna viner! Det borrades för glatta livet och vi hade snabbt borrat upp fyra fem hål var.
Små pigga mörtar apterades på krokarna och vi satte ut på olika djup i en brant. Jag fiskade alla mina spön bottennära medan vissa andra hade blandade djup på sina spön. Det är ofta en bra idé, speciellt när man är ett gäng, att sprida spöna både beroende på det upplodade djupet, men också nivå i vattenmassan. Fiska något spö bottennära, något precis under iskanten och sprid i spektret där i mellan. På så vis kan man få en indikation på var fisken uppehåller sig, om den jagar pelagiskt eller om den står och trycker vid botten.
Första fället kom strax innan klockan nio på morgonen. Solen hade hunnit belysa tillvaron, om än genom en dimhöljd molnbarriär. Det är egentligen inget regelrätt fäll då bjällrorna väsnas och vippan står och vajar. Nej, det är något som sakta är där och drar, rycker till och drar lite igen. Jag ser omedelbart att det är något på gång och skyndar likt en ninja fram mot spöet. När jag kommer fram ser jag att linan ligger precis över vippan utan att den löser ut helt. Jag plockar bort vippanordningen och ser att det går lite lina sakta från spolen. Kolla bromsen, drar åt något, vevar hem lite och, Smack! Jo där sitter ju en fisk i andra änden.
Det är ingen direkt tyngd, ingen direkt fight och några sekunder senare ser jag en gösskalle vingla runt och försöker krångla sig fri vid hålets nedre kant. Gösen kommer snart upp och visar sig faktiskt vara en hygglig sådan på 3,65 kilo. Inget monster men ändå en respektabel fisk i min bok. Vertikalfisket har tidigare bjudit på många (läs hundratals) gösar mellan 500g och två kilo, så den här känns verkligen välkommen.
Fisken plåtas av mången fotograf innan den huvudstupa återgår till sin habitat under den 15cm tjocka isen. Bra start och lovande för resten av dagen… Så kunde det ha varit i alla fall.
Istället fortlöper dagen med tre snipor på förmiddagen och en helt händelselös eftermiddag. Istället gör vi upp en eld och grillar korv. Dan hade köpt en märklig korsning mellan en korv och en ångmaskin. Korven tjöt plötsligt likt en raket och en gejser av ånga sprutade ur ena änden av korven.
Dan fortsatte sedan att förgylla tillvaron för oss andra när han började berätta en historia från sin ungdom med den lysande rubriken; ”Monsterdildon i Sturefors”. Det visar sig i vanlig ordning vara en formidabel berättelse med ett underhållningsvärde i klass med ”det ryska gruvfyllot” (se youtube). Vi nöter ut fisket långt in i mörkret men gösen har inga planer på att skåda vår sida av isen. Så sammanfattningsvis kan man konstatera följande:
1st gös 3650g
3st snipor (små)
114 672st korvbröd (det blev över)
3st ångmaskinskorvar (underhållande)
1 000 000st fotografier (fördelat på tre dyra systemkameror)
4st glada fiskare (två fiskef****r)
36st galna vurpor (på isen)
1st full mount (med tillhörande mulning.)
1st jakt medelst språng (som slutade med att Elis vurpade och Per kom undan)
Sist men inte minst:
1st Monsterdildo i Sturefors!
Det var en trevlig dag på isen, vi blev mätta och ”belåtna”. Jag var belåten i alla fall med en gös i protokollet och det finns nog viss risk att det kommer bli fler isgös-pass i år.
//Sebastian Wiman
http://www.fisheco.se/
Foto: Elis Wessmark
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar