Jag är verkligen kluven till ismete som metod och måste erkänna att jag inte haft några vidare framgångar under mina tre aktiva säsonger. Tack vare att jag en gång skaffade allt som krävs i utrustningsväg för att ismeta, ger jag mig motvilligt ut då och då för att pröva lyckan genom borrhålen. Jag och min vän Tommy Blixt fiskar ganska ofta tillsammans och smider gärna lömska planer för att överlista våra svenska predatorer. I helgen som gick satte vi en av våra planerade satsningar i verket och for iväg till ett mer avlägset vatten. Det är en spricksjö med djupt och klart vatten, här finns sik, öring, lite röding, stor gädda och abborre. För att få ut så mycket som möjligt av vår satsning bokade vi övernattning på ett värdshus nära den tilltänkta sjön.
Lördag: Vi börjar fiska klockan 14:00, då alla spöna är utsatta på isen. Eftersom det blir en kortare dag och satsningen egentligen börjar under morgondagen så betar vi på med död nors och sill, och sparar mörten, som sumpats i sjön, till morgondagen. Någon dryg timma in i fisket får vi fäll på ett av spöna, det är mitt spö som flaggar, och när jag kommer fram ser jag hur lina försvinner från spolen. Jag tar ett vevtag och sätter mothugget i en tämligen lätt fisk. Att det är en liten fjuttgädda går inte att ta miste på, men den är arg och jag kan inte hålla skrattet inne när den krumbuktar sig under isen. Gäddan är som fruktat inte så stor, men konditionen och formen på fisken skvallrar lite om sjöns potential, här blir många gäddor både grova och höga, precis som man vill ha dem, gärna fyllda med sik därtill.
Tiden går fort och runt 17:30-snåret blir det allt mörkare, det är dags att bryta upp. På värdshuset väntas middag, och den vällagade maten smakar lyxigt gott när man är van att käka burkravioli och sunkiga mackor i anslutning till fiske. Kaffe och äppelkaka följt av en stadig whisky sätter avslutningsvis guldkant på tillvaron. Om ismete kan vara så här jämt så kan jag nog lära mig att uppskatta det mer. På väg till vårt rum som ligger ovanpå byns nedlagda lanthandel som ligger några hundra meter från värdshuset, går vi förbi en anslagstavla. En kvinna som kan kommunicera med djur annonserar ut sina tjänster, tydligen kan hon prata med katter, hundar, kor, getter m.m. och vi gapskrattar när vi läser att hon även en gång lyckats ha ett samtal med en salamander. Tommy frågar mig om vi inte ska anlita henne och se vad sjöns gäddor har att säga, men det får nog bli en annan gång. I vårt rum, inrett likt en bordell, hittar vi i en av garderoberna en gammal kalender från Abu Garcia daterad 1977. Innan vi somnar skrattar vi gott och förtjusas när vi bläddrar igenom alla gamla annonser och reklamslogans.
Söndag: Vi stiger upp och inmundigar frukost på värdshuset, sen bär det av med bil längs den extremt isiga lilla skogsvägen mot vår fiskeplats på sjön. Bilfärden är ett spänningsmoment och vi pustar båda ut när vi slutligen kommer fram. Vi packar ur bilen, byter om till flytoverall och kängor etc. Men... Tommy tittar uppgivet på vår mörthink som saknar både vatten och mört. Vi glömde att plocka upp sumpen med mörten innan vi for... Bara att vända tillbaka längs den lömska isvägen igen, surt sa räven. Tur att det inte är långt att åka, men den glashala isgatan kräver försiktig framfart.
När vi återvänder med mört i vår hink sätter vi snabbt ut grejerna i samma hål som vi gjorde dagen innan. Det har hunnit bildas ca: två centimeter is, men det bryter vi snabbt igenom och sen sänker vi ner våra mörtar i det kristallklara vattnet. Knappt två timmar senare fäller det. Vi hade precis börjat flytta några av spöna ett hundratal meter bort, så det blir att lägga benen på ryggen på det flaggande spöet. Återigen är det mitt spö som flaggar och jag sätter mothugget i en lite tyngre fisk än gårdagens snipa. Gäddan kämpar riktigt ordentligt och snart ser vi en lite större skalle svischa förbi i hålet innan den fisken rusar några meter. Väl uppe på mattan ser vi en gädda på knappa metern med stort huvud och smal kropp, inte riktigt den konditionen man hoppas på men men. Gäddan mäter 96 centimeter och får snabbt simma hem efter en bild i dagens strålande solsken.
Vi flyttar sedan resten av spöna och får under dagen två fäll på det nya området. Båda dessa fiskar biter på mörtar apterade av Tommy, men tyvärr är det inga stora gäddor den här gången heller.
När det börjar skymma är vi ganska slitna, så vi river ivrigt ner alla spön, packar bilen och far hemåt. På vägen hem ser vi flera ställen med öppet vatten och bestämmer oss för att nästa fisketur blir ifrån båt. Ismetet kan ha sin charm, det kan t.o.m. vara ruggigt effektivt, sägs det, men om jag får välja mellan ismete och spinnfiske från båt, ja då lägger jag de korta små spöna i garderoben och plockar ut de längre. Snart är våren här på allvar, så det är väl lika bra att tjuvstarta, eller vad säger ni?
//Sebastian Wiman
